....Ja nog finns risken att man tycker så synd om sej själv; -"Jag har minsann gått igenom så mycke i livet, det finns ingen som det är så synd om men JAG vet hur man ska hantera livet...."......mmmm som sagt risken finns!!! Då gäller det att påminna sej om vad den gamle pastorn sa en gång i tiden;"Det verkar som om den enda gången vi håller oss på vägen är när vi är på väg från det ena diket till det andra"Antingen är man STÖRST och BÄST eller så är det SÅÅÅ....SYND OM MEJ och INGEN HAR HAFT SÅ JOBBIGT SOM JAG..... Då påminner jag mej om vad pappa ofta brukar säga....BALANS!!!!....det gäller att varken hamna i det ena eller andra diket utan gå sakta och försiktigt på den smala stigen,så man inte tappar focus. Att med ödmjukhet ta en sak och en dag i taget och lyssna in medmänniskors upplevelser och råd.....och inse att alla har vi våra bördor att bära!!!!!

Ska snart sätta igång att rensa i mitt liv....alltså mina föräldrars hus!!! Hela deras hem är en livshistoria!!!Mammas liv som krigsbarn och uppväxten i smålandskogarna....pappas liv som "sjömanspastorsbarn"....och VÅRT LIV...som pastorsfamilj.... ständigt på väg,men med FANTASTISKA minnen från såå många platser i vårt vackra land.Varje pryl bär med sej ett minne!!! Hur ska jag kunna välja bort något???? Får nog öppna ett "PINGSTPASTORSBARN´S-MUSEUM!!!!??? Ja varför inte??? Kommer ni????

....mmmmm dessa gamla läsarsånger som man hört så många gånger så dom bara går in i ena örat och ut genom det andra.....MEN PLÖTSLIGT....när man tar sej lite tid och faktiskt läser vad det står i texterna så förstår man att generationen före oss,faktiskt åxå tvivlade ibland på om Gud verkligen hade ALL MAKT....att man INTE FÖRSTOD ALLT och att allt faktiskt inte rullade på utan några problem.Hoppas att den lilla trend som man börjat ana; att vi sjunger och skriver sånger från våra liv,där även tvivlet får plats. För man kan ju lugnt säga att när man hör en sång där man känner igen sej,tvivlet och livets alla problem; då känner man sej inte så dålig och utanför längre...man känner tröst och människovärdet växer....JAG ÄR INTE ENSAM LÄNGRE.....Detta hände mej första gången början av -90talet när jag hade köpt "MYSTERIUM" av Ingmar Joha´nsson.Plötsligt var det något som föll på platsAlla frågor blev liksom tillåtna och faktiskt blev min Gudsrelation mer konkret och verklighetsnära.Så ; FRAM MED TVIVLET OCH FRÅGORNA....då kanske fler vågar komma till våra kyrkor och känna sej "hemma".Självklart ska vi samtidigt förmedla VÅR TRO....men kanske på ett ödmjukare sätt!!!!!!

...ja nu börjar jag nästan undra???? Så många upplevelser jag haft där jag varit omgiven av mörker??!!! När min 2;a man hade meddelat mej att han träffat en annan kvinna.....han hade gått ut genom dörren och jag gick ut på balkongen och SKREK ut min smärta!!!!  - "Nu blir jag utesluten ur församlingen,ingen vill ha med mej att göra...mitt liv är över!!!"....stod och tittade ner mot marken och ville nästan hoppa...Men jag gick in igen och satte mej i en fåtölj,alldeles tom och förtvivlad....Så "ser jag " hur jag störtar ner i en MÖRK BRUNN.....jag bara väntar på att nå botten och "mosas" till döds....MEN ÄNNU EN GÅNG.....precis när jag trodde att jag skulle KROSSAS så är det NÅGOT eller NÅGON som tar tag i mina ben och LYFTER UPP MEJ UR DEN MÖRKA BRUNNEN!!! Helt omskakad går jag och lägger mej och sover.Insåg att LIVET GÅR VIDARE!!!  Ja,ännu en gång när jag tänker på dessa händelser så inser jag att DET SOM INTE DÖDAR HÄRDAR!!! Och....det är NGN som går vid vår sida......  

Vilken tur att det har varit ganska dåligt väder här i Jämtland.....eftersom jag har suttit i en liten "TV-BRÖLLOPS-BUBBLA" HELA helgen.Visst kan jag tycka att endel program blivit lite överdrivna....Men så fort man fått se Victoria och Daniel "live" så har man verkligen sett deras jordnära kärlek till varandra! KONSERTEN kvällen före bröllopet var ju bara BÄST!!! Jag GRÄT hela kvällen!!!!!! MEN nu får man nog SLÄPPA taget om detta bröllop och komma tillbaka till "verkligheten"....börja förbereda för semestern.....

....NEJ.... så enkelt är det naturligtvis INTE.Bara för att jag haft de här upplevelserna om att inte ge upp,fortsätta mot ljuset....etc....så tror INTE jag att allt kommer att lösa sej,alla problem försvinner och jag kommer att sitta som en drottning med massa pengar och kan göra vad jag vill...NEJ VERKLIGEN INTE.

Jag tror att livet är fullt av både glädje och sorg för alla människor.Jag tror inte heller att vi kan få svar på alla livsfrågor...MEN jag tror att man kan komma till en punkt i livet där saker faller "på plats"...man känner "sej hemma" och man får möjlighet att göra det där som man känner är "min uppgift i livet". Då man har VÅGAT fortsätta genom dimman,den mörka skogen....även om man knappt sett var man sätter ner fötterna, men jag tror åxå att det kan finnas risk att gå åt FEL håll i mörkret och dimman,man kan lura sej själv och drömma om ngt som kanske INTE ALLS är DEN RÄTTA PLATSEN. Då påminner jag mej ofta om ett bibelord som en vän "talade"utifrån en gång på -80 talet. Han läste bibelversen; "Ditt(GUDS) ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig",hans kommentar glömmer jag ALDRIG; - ett LJUS eller en LYKTA lyser inte upp vägen speciellt långt....SÅ DET GÄLLER ATT GÅ SAKTA OCH TÄNKA SEJ FÖR VAR MAN SÄTTER NER FÖTTERNA!!!Som sagt den sanningen satte sej i mitt medvetande.  Att hela tiden ha en DIALOG och LYSSNA IN  vad Gud har att säga.Kanske en vecka i TYSTNAD och ENSAMHET....Han har säkert många bra tips på vad vi ska focusera på för att livet ska bli så meningsfullt som möjligt för oss.HAN om ngn känner ju oss utan och innan...ja ofta bättre än vi själva...MEN VÅGAR VI MODERNA MÄNNISKOR TRO PÅ DET????

Var på besök hos mamma och pappa när de bodde i LapplaMed tanke på att pappa var pastor och de flyttade ofta så passade vi på att åka runt och njuta av naturens skiftningar runtomkring dä de bodde. -"Nu tycker jag att vi åker till Tärnaby" sa pappa...kanske är sista chansen. Mamma och jag var inte svårövertalade...vi älskade att åka upp i fjällvärlden och njuta de vackra vyerna.Så vi satte oss i bilen......men ...ju längre upp i fjällvärlden vi kommer ju gråare blir himlen och så kom DIMMAN...och den blev bara tätare och tätare....skulle vi vända???....nja vi kan väl ta en fika iallafall....men innan vi hade vänt tillbaka säger pappa -"jamen ...vi kan väl ta en sväng in i Norge när vi ändå är så nära"...sagt och gjort. Dimman fortsatte att tätna...men när vi kommit in i Norge bestämde vi att åka en sväng upp bland fjordarna....kanske kunde vi få se en liten skymt av havet???.....Så vi fortsatte...och PLÖTSLIGT....börjar dimman lätta...ju längre vi kör ju klarare blir det....VILKEN TUR ATT VI INTE GAV UPP OCH VÄNDE!!!!! När vi kommit en bra bit upp på höjderna,stannade vi och tog en fikapaus....vi gick omkring och njöööt at denna otroliga utsikt över de norska fjordarna,helt OBESKRIVLIGT vackert!!!Medan jag går där så "hör" jag ngn som säger -"Kirsti...detta vill jag göra i ditt liv....ngt som du ALDRIG skulle kunna tänka ut....så GE INTE UPP när det känns hopplöst och du bara ser en tät dimma...." Ja den resan glömmer jag ALDRIG....åter en hälsning från ngn som ser mej och mitt liv och som har lovat att vandra med genom mörka skogar och tät dimma.....Den bekräftelsen ger mej styrka att härda ut...och den finns inte bara för mej...den är tillgänglig för alla som vågar tro...trots att man inte kan se var kraften kommer ifrån. Jag har fått bekräftelse på vad Bibeln säger...Det finns ngn som går vid vår sida....

vaknade efter att ha drömt ngt som sitter i mitt medvetande VARJE DAG.....Jag går på en smal och otillgänglig stig genom en MÖRK skog....måste tänka efter och titta noga för varje steg jag tar....när jag tittar in i skogen ser jag FULLT AV VARGAR som följer mej ...men så LYFTER JAG BLICKEN och tittar framför mej och då ser jag i slutet av stigen...ett LJUS...och jag kände bara att DIT måste jag ta mej så är jag RÄDDAD.....så vaknar jag.....Under dagen ringer jag till en vän och berättar drömmen,var tvungen att dela den med ngn.Samma kväll skulle bönegruppen jag var med i träffas hos mej.(Personen jag ringde var INTE med i denna gruppen)När en av de som var med i gruppen kom, sa han;"ikväll känns det som om ngt särskilt kommer att hända"...jag tänkte inte så mycke på det,MEN när vi hade suttit en stund i bön säger den här personen....; "jag ser en mörk stig genom skogen och utmed skogen står fullt av vargar....ngn går på den mörka och ojämna stigen och kanske är på väg att ge upp...MEN lyft blicken!!Det finns ett ljus i slutet av vägen....GE INTE UPP!!!!!"Så slutar "synen"....och jag sitter och skakar.....HAN SÅG HELA MIN DRÖM!!Därför känner jag ännu idag att trots allt som hänt i mitt liv så lyfter jag blicken från ångest och problem och fortsätter MOT LJUSET...för jag vet att om jag börjar se mej omkring och ser alla "VARGAR" som följer mej med blicken...då tappar jag FOCUS på vad som är MIN VÄG....och glömmer att gå mot ljuset......