....NEJ.... så enkelt är det naturligtvis INTE.Bara för att jag haft de här upplevelserna om att inte ge upp,fortsätta mot ljuset....etc....så tror INTE jag att allt kommer att lösa sej,alla problem försvinner och jag kommer att sitta som en drottning med massa pengar och kan göra vad jag vill...NEJ VERKLIGEN INTE.

Jag tror att livet är fullt av både glädje och sorg för alla människor.Jag tror inte heller att vi kan få svar på alla livsfrågor...MEN jag tror att man kan komma till en punkt i livet där saker faller "på plats"...man känner "sej hemma" och man får möjlighet att göra det där som man känner är "min uppgift i livet". Då man har VÅGAT fortsätta genom dimman,den mörka skogen....även om man knappt sett var man sätter ner fötterna, men jag tror åxå att det kan finnas risk att gå åt FEL håll i mörkret och dimman,man kan lura sej själv och drömma om ngt som kanske INTE ALLS är DEN RÄTTA PLATSEN. Då påminner jag mej ofta om ett bibelord som en vän "talade"utifrån en gång på -80 talet. Han läste bibelversen; "Ditt(GUDS) ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig",hans kommentar glömmer jag ALDRIG; - ett LJUS eller en LYKTA lyser inte upp vägen speciellt långt....SÅ DET GÄLLER ATT GÅ SAKTA OCH TÄNKA SEJ FÖR VAR MAN SÄTTER NER FÖTTERNA!!!Som sagt den sanningen satte sej i mitt medvetande.  Att hela tiden ha en DIALOG och LYSSNA IN  vad Gud har att säga.Kanske en vecka i TYSTNAD och ENSAMHET....Han har säkert många bra tips på vad vi ska focusera på för att livet ska bli så meningsfullt som möjligt för oss.HAN om ngn känner ju oss utan och innan...ja ofta bättre än vi själva...MEN VÅGAR VI MODERNA MÄNNISKOR TRO PÅ DET????