Var på besök hos mamma och pappa när de bodde i LapplaMed tanke på att pappa var pastor och de flyttade ofta så passade vi på att åka runt och njuta av naturens skiftningar runtomkring dä de bodde. -"Nu tycker jag att vi åker till Tärnaby" sa pappa...kanske är sista chansen. Mamma och jag var inte svårövertalade...vi älskade att åka upp i fjällvärlden och njuta de vackra vyerna.Så vi satte oss i bilen......men ...ju längre upp i fjällvärlden vi kommer ju gråare blir himlen och så kom DIMMAN...och den blev bara tätare och tätare....skulle vi vända???....nja vi kan väl ta en fika iallafall....men innan vi hade vänt tillbaka säger pappa -"jamen ...vi kan väl ta en sväng in i Norge när vi ändå är så nära"...sagt och gjort. Dimman fortsatte att tätna...men när vi kommit in i Norge bestämde vi att åka en sväng upp bland fjordarna....kanske kunde vi få se en liten skymt av havet???.....Så vi fortsatte...och PLÖTSLIGT....börjar dimman lätta...ju längre vi kör ju klarare blir det....VILKEN TUR ATT VI INTE GAV UPP OCH VÄNDE!!!!! När vi kommit en bra bit upp på höjderna,stannade vi och tog en fikapaus....vi gick omkring och njöööt at denna otroliga utsikt över de norska fjordarna,helt OBESKRIVLIGT vackert!!!Medan jag går där så "hör" jag ngn som säger -"Kirsti...detta vill jag göra i ditt liv....ngt som du ALDRIG skulle kunna tänka ut....så GE INTE UPP när det känns hopplöst och du bara ser en tät dimma...." Ja den resan glömmer jag ALDRIG....åter en hälsning från ngn som ser mej och mitt liv och som har lovat att vandra med genom mörka skogar och tät dimma.....Den bekräftelsen ger mej styrka att härda ut...och den finns inte bara för mej...den är tillgänglig för alla som vågar tro...trots att man inte kan se var kraften kommer ifrån. Jag har fått bekräftelse på vad Bibeln säger...Det finns ngn som går vid vår sida....